I slutet av 6an början av somamrlovet. Då började jag känna tre underbara tjejer som var vägen till en underbar vänskap! Vi var alla dagar i veckan alla helger och ja hela tiden. Dom började betyda mer och mer för varje minut som gick vi höll ihop i vårt och tort inget skitsnack inget bråk det var vi tre och det var underbart..! Många betyder mycket för mig jag har bästisar, men ni tre ni var något alldeles extra det var perfekt alltihopp allt med er var så perfekt så jävla bra och jag ångrar inte en sekund att jag lärde känna er, visst vi är kompisar men vi är inte vi längre vi hälsar på varandra. Men det är inte som förut allt är förändrat och jag saknar er varje sekund, minut, timme, dag, månad som går saknar ja er bara mer och mer! Vad hände med det speciella vi hade!? Vad hände med oss? Ja, vi gled ifrån varanddra alla vi umgås med olika personer nu och inget är som förut.. Det är svårt att göra något åt det just nu, men jag vill bara att ni ska veta. Att det vi hade var något jävligt speciellt jag hoppas ni känner precis som jag att ni älskar lika mycket osm jag gör och att ni saknar mig!
Jag älskar er, Izabella Åberg, Ellen Ghölin och Moa Edman. Det finns inte ord som räcker till att beskriva min kärlek det finns inte kärlek nog att ge till er jag älsakr er&jag komemr aldrig sluta, mitt hjärta slår hårt för er fortfarande